En uppenbarelse av harmoni kan beskriva utställningen Epifani. Monumentalt, symmetriskt och arkitektoniskt är tre aspekter av Tommy Strömbergs måleri. Samtidigt svävar en mystik över dessa imaginära och ofta ljus-dunkla platser. Tommy Strömberg kan mitt i processen lägga till en liten detalj som får hela verket att bindas samman. En ändring av något litet kan få allt att höra ihop. När färgen och formen plötsligt stämmer och ger en djupare insikt hos konstnären. Det är dessa fint balanserade detaljer som får verken att stämma, kanske lite som ett instrument. 

Vad som dock börjar med den tekniska perfektionen slutar dock i något annat. Man kan prata om det tekniska men hittar sällan hela svaret. Det som gör målningen intressant är det som inte syns. Som liksom är bakom målningen och viskar till en. Kanske är det något annat målningarna vill säga än de byggnader, hus och landskap de avbildar. Ljuset från mörker eller ljuset från ljus. En känsla av helhet och sammanhang. Motivet fortsätter i portar, hörn och avsatser. I bakgrunden stiger eller sjunker ljuset vid horisonten, i kontrast till de statiska byggnadsverken. Men arkitekturens former är inte bara fasta punkter, de är liksom ansikten öppna för konversation. Verkens struktur och ordning får här ge form till dialog och eventuella nya insikter.